Saknaden
(0) Jag lovade som ni kanske minns att hitta tillbaka hit, jag har försökt hela veckan men har mått dåligt. Sådär som man kan bli när man är trött på precis allt och inget är kul. Har inte haft någon som helst motivation eller ork. Det enda jag har haft är ett frågetecken om varför jag mådde som jag gjorde men har inte kommit på det ännu.
Tror jag behöver Mimmita energi.
Jag gick hela förra veckan och sa till Johan: I helgen kommer äntligen Mimmi och jag räknar ner dagarna. Jag hade sett fram emot detta enda sedan hon åkte här ifrån sist. TYVÄRR träffade jag henne allt som allt i 1 timme, kändes jätte piss efteråt men jag får hela tiden höra "du vet hur det är".. Ja jag vet hur det är men jag vill inte se det..
Hon är min syster och det enda syskon jag har, vi har gått igenom så mycket tillsammans och det är sånt som inte barn ska behöva gå igenom. Vi har funnits där och stöttat varandra under alla år, vi har kommit varandra närmare efter det som hänt våran familj.
Den dagen hon berättade för mig att hon skulle flytta till Skåne brast det för mig, jag kände mig helt tom. Jag gör det fortfarande, innan hon flyttade bodde vi grannar och vi kunde bara gå till varandra när vi kände för det. Jag var varje dag ute med Alice eftersom Mimmi oftade jobbade kvällar. Nästan varje kväll satt jag inne hos henne på Shell, jag trivdes i hennes sällskap.
Nu måste jag nöja mig med varannan måndag och enbart några dagar, jag hade starka funderingar i början på att flytta efter henne. Jag vill inte släppa taget om MIN syster, jag vill inte inse att hon börjat om på nytt i ett annat län ( 3,5 timme bort ).
Min högsta önskan är att hon flyttar hem igen, till mig!!! Självklart är jag glad för hennes skull att hon har det bra och trivs men jag saknar henne så fruktansvärt mycket. Hon var och är min bästa vän..
Nu slutar jag eftersom tårarna bara sprutar.
Mimmi jag älskar dig <3
Tror jag behöver Mimmita energi.
Jag gick hela förra veckan och sa till Johan: I helgen kommer äntligen Mimmi och jag räknar ner dagarna. Jag hade sett fram emot detta enda sedan hon åkte här ifrån sist. TYVÄRR träffade jag henne allt som allt i 1 timme, kändes jätte piss efteråt men jag får hela tiden höra "du vet hur det är".. Ja jag vet hur det är men jag vill inte se det..
Hon är min syster och det enda syskon jag har, vi har gått igenom så mycket tillsammans och det är sånt som inte barn ska behöva gå igenom. Vi har funnits där och stöttat varandra under alla år, vi har kommit varandra närmare efter det som hänt våran familj.
Den dagen hon berättade för mig att hon skulle flytta till Skåne brast det för mig, jag kände mig helt tom. Jag gör det fortfarande, innan hon flyttade bodde vi grannar och vi kunde bara gå till varandra när vi kände för det. Jag var varje dag ute med Alice eftersom Mimmi oftade jobbade kvällar. Nästan varje kväll satt jag inne hos henne på Shell, jag trivdes i hennes sällskap.
Nu måste jag nöja mig med varannan måndag och enbart några dagar, jag hade starka funderingar i början på att flytta efter henne. Jag vill inte släppa taget om MIN syster, jag vill inte inse att hon börjat om på nytt i ett annat län ( 3,5 timme bort ).
Min högsta önskan är att hon flyttar hem igen, till mig!!! Självklart är jag glad för hennes skull att hon har det bra och trivs men jag saknar henne så fruktansvärt mycket. Hon var och är min bästa vän..
Nu slutar jag eftersom tårarna bara sprutar.
Mimmi jag älskar dig <3
Postad i Allmänt