Jobbat inatt. Vi har det bra på jobbet då vi får sova men behöver ändå upp och vända vilket gör att man sover jätte dåligt. Inte nog med det så spökar det där, jag har märkt det flera ggr och även andra som jobbar där. Vaknade inatt av att det kändes som någon la sin hand på min kind. Tror ni jag höll på att skita på mig eller, räcker det inte redan med att jag är mörkrädd liksom?! Klockan var 2 när detta hända och efter det kunde jag inte slappna av och somna om riktigt. Smällar man får ta när man är rädd för mörket, konstig egentligen men så har det alltid varit och det är nog inget som bara går över sådär.

När jag bodde hemma bodde vi lite utanför byn och det enda som fanns runt omkring var mörker. Några få hus en bit bort och jag min dumma jäkel röker ju men tro inte att jag gick ut själv när det var mörkt, nejdå mamma fick snällt följa med mig och hon den stackaren röker ju inte ens. När jag var själv hemma i huset och skulle sova själv, vilket jag såg till att inte göra så ofta så var nog fasiken nästan varenda lampa tänd. (mamma skyll på mig om du hade hög elräkning). Mitt rum låg längst bort från ytterdörren också och inte ville jag sova där borta när jag var ensam, nej då var det soffan som gällde vilket inte kändes ett skit bättre då det var fönster från golv till taket i vardagsrummet/köket, fasiken vem som helst kunde ju stå där utanför och kolla in. En lättnad var att vi hade hörnsoffa så man kunde gömma sig i den men då fick jag ligga som en boll hela tiden. Med andra ord så var jag hellre vaken tills det blev ljust ute och somnade framåt morgon kvisten. :)

Hur gick det då när jag flytta hemifrån? Till min lilla etta, det gick ganska bra och som tur var så ingick elen i hyran, lampan i hallen fick vara tänd nattetid. Perfekt då man såg ytterdörren men egentligen, vem skulle ta sig in där? Mörkret? Jag bodde även granne med Julle då och vi kollade mycket på film mest hemma hos mig men de få gånger vi var hemma hos honom fick han snällt följa mig till min dörr efteråt.

När jag flyttade till min tvåa vilket blev tvärsöver gården så blev det ju en ännu större lägenhet, det var bra på dagen när det var ljust men helt värdelöst på natten. Hade två dörrar in till sovrummet, en från hallen och en från köket, den från köker fick alltid vara stängd! Lampan i hallen var även tänd där under natten för då kunde jag se ut i hallen och in i vardagsrummet. Köket oroade jag mig aldrig för. Efter att ha bott där i en månad började jag höra konstiga ljud från min klädkammaren, jag var helt ensam och gömde mig under täcket. Dagen efter bestämde jag mig för att köpa hund och det var så Tys kom in i mitt liv, min älskling som blev min räddare i nöden. Så länge han är i min närhet är jag inte rädd för mörket, då är det istället det som borde vara rädda för oss.

Jag och Tys hade varit själva i sådär 2 månader innan Johan kom i våra liv, eller i våra liv fanns han redan men innan vänskap övergick till kärlek. Efter det sov jag och Tyson aldrig själva längre, vi var alltid hemma hos Johan och den enda gången vi sov hos mig och Tys så var Johan med. Efter 1 månad tyckte Johan att jag skulle säga upp min lägenhet och så blev det också. 3 månader hade jag den kvar men betalade för den utan att bo där, vi hade redan flyttat till Johan. Att vi var så säkra på våran sak och det gick så fort? Vi hade varit kompisar i 5 år innan! Tys blev fäst direkt och nu mera är Johan hans allt, han älskar verkligen sin husse och jag likaså. Så länge Johan är i närhet exiterar jag inte för Tys, förut när han tigger mat och jag ger honom, när han får komma upp i soffan och mysa och ligga i sängen med mig då duger jag men annars är det knappt. Men han gillar mig varje dag då Johan är på jobbet och det är 9 timmar, jag får njuta av honom då. Haha ;)

Postad i Allmänt