7. Mina vänner.

Dem som jag en gång trodde var mina riktiga vänner, visade sig tyvärr inte vara det.
När något stor och tragiskt händer i ens liv inser man också ganska snart vilka som kommer stå vid ens sida.

Min syster är en av mina absolut bästa vänner. Vi pratar om allt och har alltid skoj ihop. Förr blev vi ofta sura och arga på varandra men även vi blev vuxna och insåg kärleken till varandra.
Innan hon tog sina saker och flyttade till Skåne träffades vi varje dag, vi gjorte nästan allt tillsammans.
När vi skulle ute med hundarna gick vi alltid tillsammans, när vi skulle handla åkte vi alltid ihop.
Mitt liv dog en smula när hon flyttade. Men vi måste skärpa oss och ses oftare, även om vi pratar med varandra i stort sett varje dag i telefonen.

Min mamma, vackra underbara mamma. Inte bara min mamma utan också en bästa vän.
Nu för tiden gör vi det mesta ihop. I stort sett varje morgon kommer hon hit och vi äter frukost tillsammans.
Hon ställer ALLTID upp till 110%, spelar ingen roll vad det är utan hos finns jämt där ändå.
Jag får nästan tårar i ögonen när jag tänker på hur stark hon varit under min uppväxt. <3

Mickis. Ja hon har blivit som en lillasyster för mig, dels för att hon är tillsammans med min morbror och jag kan verkligen säga att jag förstår henne i deras motgångar. Jag vet på något sätt hur han fungerar eftersom vi en gång stod varandra väldigt nära. Han är enbart 6 år äldre än mig så en väldigt ung morbror.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback