3. Mina föräldrar.
(2)
Denna dagen innebär att jag ska berätta för er om mina föräldrar. Världens underbaraste.
Vi kan börja med mamma Anneli.
Anneli är 41 år och världens underbaraste mamma, jag skulle aldrig vilja byta ut henne. Hon är inte bara min mamma utan också en av mina bästa vänner. Det går inte en enda dag utan att vi träffas eller pratar med varandra i telefon minst 5 gånger om dagen.
Mamma blev ensam/änka år 2007 men idag lever hon med min svärfar, jag faktiskt så bor hon tillsammans med Johan´s pappa. En del personer har ganska svårt för detta men vi tycker bara det är bra och smidigt.
Min mamma ställer alltid upp till 110% och hon löser det mesta, hon har varit ett mycket stort stöd i mitt liv. Under min tonårs tid bråkade vi varje dag, jag skällde och gapade och det slutade oftast med att mamma grät. Men hon slutade aldrig bry sig, hon var alltid den som gick upp och hämtade på natten om man varit iväg, hon var alltid den som fanns där och brydde sig.
Mamma jobbar på ICA och har gjort i väldigt många år.
Det enda jag behöver skriva om henne är: MIN MAMMA ÄR BÄST, världens starkaste person i min ögon och min idol.
Pappa Mikael "Bulan" född 1964.
Min pappa var den bästa pappan man kunde önska sig. Tyvärr jobbade han borta en hel del på veckorna vilket gjorde att vi oftast gled ifrån varandra, men vi hittade alltid tillbaka till varandra. Pappa var den stöttade mig i bråken med mamma, vilket jag då tyckte var riktigt bra men idag ser jag det från en annan sida.
Han var den som skämde bort oss, tyvärr har jag insett idag att det var för att han inte var hemma så mycket. Men jag älskar honom ändå.
Pappa var en mycket aktiv person, han kunde aldrig sitta still i mer än 5 minuter. Han var en riktigt arbetsnarkoman, får man skriva så? Han jobbade från tidig morgon till sen kväll (ibland till och med nätterna). Jag minns en gång när jag och min dåvarande kompis Rebecka kom hem och vi skulle sova hos mig, pappa låg och sov på soffan och vi försökte väcka honom. Till svar fick: Den röda kabeln ska vara där, den svarta där och den andra är, pröva nu så borde strömmen fungera.
Min pappa var känd som den glada och positiva Bulan, alla mina kompisar tyckte mycket om honom och skrattade alltid åt honom.
18 Juni 2007 valde pappa att ge upp sitt hektiska liv, han ville helt enkelt få ro. (det är iallafall vad vi tror idag). Jag glömmer aldrig den där kvällen då du ringde, samtalet jag ringde till SOS (deras dumma frågor), akuten mitt i natten, folket som var hemma hos oss, alla blommor och kort vi fick. Även om det är 3 år sedan så ser jag det framför mig än idag.
Hade inte jag, Mimmi och mamma varit så starka då hade jag inte suttit här idag, det värsta som kan hända i ens liv hände oss. Vi har väldigt mycket att tacka min mormor för som bodde hos oss den sommaren, även hon var ett stort stöd för oss alla.
Jag önskar ingen annan det här utan istället säger jag:
Ta vara på den tiden ni har tillsammans!!!
Fasiken vad jag saknar honom, jag gråter när jag skriver det här så jag ber om ursäkt om det är stav fel...
Ni är guld värda. <3
Postad i Allmänt