1. Presentera mig själv.
(0)
Jag måste meddala att det är inte det lättaste att presentera sig själv, vart ska man liksom börja?
22 Mars 1989 föddes jag på Kss i Skövde. Nöjd med det mesta men åldern börjar bli för hög..
Jag är yngst i familjen, har alltid varit bortskämd (något fruktansvärt mycket också). Familjen bestod av Mamma Anneli, Pappa Mikael "Bulan" och en 2 år äldre storasyter Mimmi. När jag föddes bodde vi i ett gult litet sött hus i Skultorp, sedan var det bygg projekt på gång. Pappa byggde huset där vi skulle stanna ett tag.
Jag gick på Billingssdals skolan i Skultorp och trivdes som bara den.
Efter ett par år i Skultorp tröttnade vi och köpte ett hus i Hentorp, detta såg förjäkligt ut men pappa renoverade från tidig morgon till sen kväll. Att bo i ett renoveringsprojekt var inte någon hit.
Jag fortsatte sista året på skolan i Skultorp för att sedan börja på Vasa skolan, det första året på Vasa gick alldels utmärkt men ju högra upp i årskurserna man kom dessto mer skolk blev det. Detta är något jag ångrar skarpt.
Rent ut sagt var jag ett riktigt problem barn.
Efter Vasa började jag på Västerhöjd där jag läste Omvårdnadsprogrammet men redan efter första året hoppade jag av för att istället läsa upp Engelskan. Detta tog ca 1 år med en hel del skolk.
När jag var klar med engelskan var det dags för Komvux där jag åter igen valde att läsa på vårdvux.
År 2006 efter att Mimmi tagit studenten stack hon iväg till Nya Zeeland, det var först det året som vi fann varandra på riktigt. Innan det ogillade vi varandra väldigt mycket och för att inte tala om våra bråk då jag blev psyko och hon nöp mig. Haha.
Julen 2006 firade vi i Nya Zeeland, mamma, jag och pappa vi alla höll på att längta ihjäl oss efter Mimmi.
Mimmi kom hem i Juni 2007, tre dagar senare åkte jag, Mimmi, mamma och mormor till Turkiet.
En lycklig resa som slutade illa.
Jag jobbade då på ICA i Skultorp, vilket jag trivdes med sådär. Det var inte riktigt det jag ville, jag hade ju läst vård av en anledning...
Sen hände det som inte fick hända.
18 Juni 2007 valde min pappa att inte finnas kvar hos oss, det värsta som kan hända en familj är när någon väljer detta. Barn ska inte få förlora sin pappa på detta visset, en fru ska inte behöva bli lämnad med allt på detta visset. Jag var mycket arg och besviken på min pappa den första tiden. Men efter ca 2 månader övergick det i sorg, jag förstår inte hur mycket tårar en människa kan ha.
Efter detta har mitt liv varit upp och ner, jag insåg då vilka som var mina RIKTIGA vänner (tyvärr inte dem jag trodde). Mamma och Mimmi blev mina bästa vänner för livet. <3
I Mars 2008 flyttade jag hemifrån, till en etta här i Skultorp. Dock stannade jag inte länge i den lägenheter för redan i September flyttade jag tvärs över gården till en större. Om ni frågar mig nu i efterhand skulle jag aldrig flytta hemifrån så tidigt och inte efter att en sånhär stor grej hänt i ens liv.
November 2008 köpte jag min älskling, Tyson. Han var det bästa som hade hänt mig då. Som han slickade bort mina tårar, la sin tass i mitt knä, burrade in hela sig i mig när jag var ledsen. Detta hade ingen annan kunnat göra. Han är min stjärna. Det var han som fick mig att se framåt igen, att våga.
Januari 2009 åkte jag och Mimmi till Nya Zeeland på nytt. En månad skulle vi bli där och det var helt jäkla underbart. Ni kan ju gissa hur vi spenderade våra pengar och dagar, jo på alla stora shopping center.
En månad blev på tok för kort.
3 dagar innan vi åkte till Nya Zeeland blev jag och Johan tillsammans. Att vara nykära och borta från varandra så länge var inte det lättaste men nu i efterhand vet vi att vi klarar det mesta tillsammans. Allt gick väldigt fort men detta berodde på att jag och Johan varit vänner 4 - 5 år innan vi blev tillsammans, vi var nog båda lite tröga och rädda för att förstöra en vänskap.
I Mars sa jag upp min och Tys lägenhete på Pilvägen och flyttade in hos Januari, men det kändes aldrig som mitt och det var trångt. I Juni flyttade vi istället till en större lägenheten, till huset brevid till och med.
Och här bor vi fortfarande kvar, vi trivs jätte bra. Iallafall jag och Tys, Johan vill helst in till stan men jag är inte riktigt redo för att lämna Skultorp.
16 Juli 2010 byte jag och Johan ringer och vi har det så jäkla underbart tillsammans, visst kan vi bråka men ibland hör det till.
Jag har varit arbetslös under en längre tid men haft några ställen där jag varit vikare. Men nu äntligen var det min tur. 1 December fick jag en fast tjänst, även detta som personlig assistent och jag trivs alldels utmärkt. Fortsätter det såhär kommer jag aldrig vilja byta jobba.
Långt inlägg det blev, har ni mer frågor är det bara att skriva så svarar jag. :)
Postad i Allmänt