Besviken.

Så jäkla besviken just nu. Jag tänker skriva om det här sen får folk tycka vad fasiken de vill.

Allt började ett år efter att pappa gått bort. Släkten på hans sida hörde inte av sig när de var kalas och så var det aldrig när han fanns, vi firade jämt varandra då. Det har iallafall fortsatt och det är inte bara en gång vi fått reda på att det varit kalas som vi inte har blivit bjudna på. Bara för att pappa inte finns betyder det inte att jag och Mimmi inte är deras släkt för det, vi är fortfarande barnbarn, kusiner osv. Tydligen inte enligt dem andra. Idag fick jag åter igen reda på att det var kalas som ingen sagt till om, jag har berättat precis för farmor och farfar vad jag tycker om detta. Att de får oss att tycka det är vårt fel att pappa är död, vilket är helt fel för han valde själv. När jag berättade för dem tyckte de att det var jätte tråkigt att jag kände så och att så var det absolut inte men sen händer en sådan sak igen, vafan ska man tycka och tänka då?
Nästa gång jag träffar alla i släkten så ska jag berätta för dem igen, jag ska även säga att eftersom inte pappa leve och de verkar tycka att vi inte tillhör släkten längre så behöver jag inte heller känna att jag är släkt med dem.
Ni kanske tycker jag överreagerar men tänk er in i situationen själva och att det upprepats 4 gånger, det hände som sagt aldrig när pappa levde. Det var en självklarhet med kalas och att vi firade varandra.

Blir så jäkla ledsen och besviken på alla just nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback